Publicerad 2010-02-28 06:22:04 i Holmekagan goes Shanghai,
igår var vi på cocktailparty på Lakeville regencys clubhouse. Det var Annika och Kjell som hade bjudit in en massa människor på drinks, fingerbreads and some entertainment. Jag är inte mycket för mingeltillställningar men denna var riktigt trevlig. Sen gick vi hem till Anna-Lena och Per och drack kaffe innan vi drog iväg till lördagsdrinken på Sacha's. Efter ett par drinkar och en god middag började vi bli ganska trötta men klockan var bara 8 på kvällen och då kan man ju inte gå hem?! Efter att ha besökt ytterligare en bar så hamnade vi till slut på Zapatas, en klubb/bar som John pratat en hel del om. De brukar servera free teqilas och så brukar det dansas på bardisken. Vi tänkte att det är nog inget för oss gamlingar men det var det! Nåja, vissa av oss har ju inte ens fyllt 30 men ändå...Men vi höll oss på dansgolvet och drack inga teqilas men det spelades jättebra musik och vi dansade så svetten lackade. Nu har jag/vi varit ute och festat 3 helger i rad och det är verkligen kul att träffa folk m.m men det tar på krafterna också. Men som jag sagt tidigare - man får offra sig ibland. Ikväll laddar jag inför måndagens volontärarbete på "hemmet". Här kastas man verkligen mellan skilda världar...
Annika sjunger för oss!
Yngste deltagaren i sällskapet, Joel, fyllde 1 år och grattades såklart!
Jenny och Mikael var så här glada!
Publicerad 2010-02-24 10:20:13 i Holmekagan goes Shanghai,
Publicerad 2010-02-22 07:44:44 i Holmekagan goes Shanghai,
idag har jag varit och hjälpt till på ett hem där det bor små människor. Ni förstår nog vad jag menar men av olika skäl kan jag inte skriva det rakt ut. Det är lite på nåder man får komma dit och man får inte lägga sig i för mycket angående deras såkallade omhändertagande. Men jag kan säga att det var en omtumlande upplevelse och dessa små människor har det nog ändå bättre än många andra i liknande situation i andra delar av landet. Detta är Shanghai och det finns en del välgörenhetsorganisationer som skänker pengar så att de mest grundläggande behoven blir tillgodosedda. Tak över huvudet, mat och kläder. Men endast 4 personal (i bästa fall) på 25 stycken är inte mycket. Då förstår ni att det är svårt att hinna med alla. Jag har sett saker idag som man som svensk helst vill blunda för men jag måste våga se, måste våga hjälpa och finnas till för dessa människor. Kan jag vara med och göra någon liten skillnad så är det gott nog.
Publicerad 2010-02-19 11:07:33 i Holmekagan goes Shanghai,
igår kväll var vi bjudna på middag med Evas föräldrar + morföräldrar. Restaurangen hette Noble Seafood och ska visst vara en av de finaste kinesrestaurangerna i stan. Jag vågar inte ens tänka på vad notan slutade på men det var längesen jag åt så mycket mat!! Oj, oj, oj - rätt efter rätt bars in på bordet, olika skaldjurs, fisk och kötträtter, grönsaker och dumplings, och jag tänkte : tar det aldrig slut?! Och ordentlig svensk som jag är så vill man ju vara artig och smaka på allt också. Vi satt i ett privat rum, hade vår egen toalett och kypare som bara serverade oss. Superlyxigt!
Men det bästa av allt var att vi äntligen fick träffas allihop. Hela familjen verkar vara mycket snälla och Evas pappa George är en människa med mycket humor. Synd bara att mormor och mormor inte pratar någon engelska och jag ingen kinesiska. Jag kände att det var så mycket jag skulle velat fråga dom om. De har bägge växt upp i Shanghai och har följt hela utvecklingen, både vad gäller historia och politik.
Här följer några bilder.
Jag, Håkan, George, morfar, mormor, Guo.
Gustav, Eva och John hugger in på desserten!
Publicerad 2010-02-17 13:53:21 i Holmekagan goes Shanghai,
Publicerad 2010-02-15 05:31:29 i Holmekagan goes Shanghai,
Kom ut till stränderna, de ödsligt sköna
med slån och hagtorn, böjda djupt av storm,
med gamla båtvrak som ha multnat gröna,
men än, i brustna skrov, bär vågens form!
Där, mellan hav och land, på sand som skrider,
på tång som gungar, kan du ensam gå,
och leva i de längst förflydda tider,
och i ditt släktes framtid likaså.
Från "Inbjudan till Bohuslän" av Evert Taube
Hemlängtan ibland jag får,
då Bohuslän i mitt hjärta består
Shanghai är toppen på många sätt,
men att leva här är inte alltid lätt
Kineser och bilar överallt,
och ibland känns här väldigt kallt
Då går min tanke till öppet hav
och kära ön som är mitt nav
Att komma bort kan vara gott
men att vända hem blir nog min lott.
Av mig, 2010-02-15
Publicerad 2010-02-14 07:59:33 i Holmekagan goes Shanghai,
Publicerad 2010-02-13 03:49:51 i Holmekagan goes Shanghai,
sorg är kanske ett för starkt ord men faktum kvarstår - kaninen är död! Imorse när jag kom ut i vardagsrummet anade jag nästan direkt att något inte stod rätt till. Coco brukar alltid börja röra sig i buren så fort han hör att någon kommer. Jag gick fram för att lyfta av sovskynket, inte ett ljud. Och där låg han, stendöd. Jag blev ledsen såklart och första tanken blev "Vad har vi gjort för fel? Har vi inte tagit hand om honom ordentligt?" Nu har John den otacksamma uppgiften att meddela Veronica detta. Inget kul alls. Under tiden får Coco stå på balkongen och vi får fundera på hur vi ska ta hand om honom. Vad gör man av en död kanin i en stad som Shanghai? Känns hårt att slänga honom i soporna. Eller vill Veronica att vi "sparar" honom tills hon kommer tillbaks från Indonesien? Var ska vi då ha honom under tiden utan att han börjar ruttna. Lägga honom i frysen? Huja, jag ryser vid tanken.
R.I.P Coco
Publicerad 2010-02-11 06:33:58 i Holmekagan goes Shanghai,
japp, det stämmer det. Nu är Gustav här, Johns kompis från Nordvik, Sverige. (Bäst att skriva Nordvik och inte Skärhamn,,,hahaha)
Gustav är son till våra goda vänner Anna och Magnus som tyvärr inte kunde resa med denna gången men vi hoppas att det inte dröjer allt för länge innan hela Nordviksklanen kommer hit!
Gustav var lite trött efter den långa flygresan men det blev ingen ro och vila för honom minsann. John drog iväg med honom ut på stan nästan omgående för att äta lunch ihop med några andra. Ja, dessa ungdomar, de lever verkligen livet och det är precis som det ska vara.
Publicerad 2010-02-09 04:29:37 i Holmekagan goes Shanghai,
GrandGateway.com
GG = Grand Gateway= Vårt nya hem.
Efter många om och men är det nu äntligen klart att vi ska flytta till en ny lägenhet. Det blir en 3:a på Grand Gateway och det är bara ett stenkast från där vi bor nu. Köket är lite större och ljusare, vi får tillgång till ett litet förråd i källaren, vi kommer ÄNDA upp till våning 17 vilket jag tycker är bra. Som ni förstår har Håkan fått ge med sig lite och han komer ändå inte att gå ut på balkongen så,,,Men det bästa är nog utomhuspoolen som jag tror kommer väl tillpass när det börjar bli riktigt hett här fram i april-maj.
Nu gläntar jag på dörren lite;
Vi kommer att bo ungefär i mitten av detta hus. Ser ni fönstret som är öppet? Ungefär där.
Vardagsrummet med någon form av modern konst på väggen.
Köket.
Poolen.
Jag avslutar med den här fina bilden på John och Eva. Gullungar!!
Publicerad 2010-02-08 07:48:51 i Holmekagan goes Shanghai,
SEA står för Shanghai Expatriates Association och är en förening för utlänningar i Shanghai. SEA ordnar allt från resor, fester, utflykter, matlagningsträffar till som idag, morning coffee. Det bästa med SEA är att både män och kvinnor är välkomna som medlemmar. Även om det tillsynes är övervägande kvinnor som deltar i de olika aktiviteterna. Idag hölls morgonkaffet på JC Mandarin Hotel och vi var säkert över hundra kvinnor. Jag såg endast två män i denna skara. Men de flesta utländska män som är här arbetar ju på vardagarna medans deras kvinnor är hemmafruar och kan ägna sig åt annat. Det var även en rad olika välgörenhetsorganisationer representerade där idag och de sålde saker, ville värva volontärer eller att man skulle skänka en peng.
Förutom kaffe kunde vi idag förtära små delikata smörgåsar, kakor och frukt. Riktigt mumsigt!
Publicerad 2010-02-06 06:49:30 i Holmekagan goes Shanghai,
eller, Taikang lu som kineserna säger, är ett jättemysigt litet kvarter som jag precis upptäckt. Smala gränder med mysiga små restauranger, affärer och gallerier och här kan man gå runt LÄNGE. Inte så exploaterat som Xintiandi utan här bor och lever faktiskt människor mitt bland kommersen. Jag längtar till våren - då ska jag sitta utomhus på något litet cafe där och läppja på ett glas vin!!
jag och Erica åt lunch på en mysig liten restaurang som heter Vin et chocolat. Någon choklad blev det inte men väl varsin god pastarätt och ett glas vin - på en torsdag. Det är sånt man kan unna sig i denna staden.
SÅ mysigt!
Publicerad 2010-02-03 08:43:58 i Holmekagan goes Shanghai,
idag har jag fått mitt kinesiska namn. Det brukar vara kul för oss västerlänningar att få sitt namn "översatt" till kinesiska och se vad det har för betydelse. Kineserna själva är väldigt noga med sina namn och att det ska betyda något bra och lägger ner stor möda på detta.
Så nu kan jag även kallas Hokeili och det betyder ungefär: Grattis till den vackra vinsten.
Publicerad 2010-02-03 08:29:11 i Holmekagan goes Shanghai,
tisdagen ägnades bla åt ett besök på ett silkesmuseum. Det var mycket intressant att få veta hur det går till när silkesmasken arbetar och hur man tar till vara de sköra men ändå superstarka silkestrådarna. Silket blir till fluffiga täcken, tyger, mattor och broderier. Fantastiska hantverk må jag säga!
Guiden berättar för oss på engelska hur det går till när silke produceras.
Här syns hela processen, från larv och mask till kokong.
Kokongerna plockas ned från träden där de hänger och kokas så att masken dör. Grymt, javisst! Sen läggs kokongerna i kallt vatten och en silkestråd fångas upp och träs på rulle. Detta blir till silke som går att väva tyger med.
Silket som används i täcken tillreds på det viset att masken tas ur kokongen och sen träs kokongen upp på en träställning för att torka.
När silkeshuvan torkat sträcks den ut och läggs i flera tusen lager och så blir det ett täcke till slut!!
När rätt tjocklek uppnåtts så sveps ett tunt bomullslakan om och utanpå det har man oftast ett vackert vävt silkeslakan.
Är inte dessa broderier helt otroliga?! Ser ju nästan ut som riktiga foton!! Jag frågade hur många timmar det tar att brodera en tavla och fick till svar att det brukar ta 8 månader,,,,tålamod, tålamod.
Och inte var de billiga heller, kostade mellan 50- och 200.000 kr. Fast det är klart, sitter man och jobbar så länge med ett broderi så vill man ju ha betalt för mödan!
Publicerad 2010-02-01 14:05:35 i Holmekagan goes Shanghai,
Jag är romantiskt lagd, kan inte hjälpa det. En drömmare är jag också. Jag fullkomligt ÄLSKAR att drömma mig bort i en bok eller en film med kärlekstema. Lycklig eller olycklig – det spelar ingen roll fast det bästa är ju om den slutar lyckligt förstås. Men det får gärna vara SMÄRTSAMT och tårarna får gärna flöda likt Niagra. Berörd är det jag vill bli – berörd av livet och kärleken. Jag vet att livet är svårt ibland men jag vill aldrig sluta tro att det alltid vänder, att allt löser sig. Livet är hårt och kärlek är svårt. Banala ord men ack så sanna.
Från och med idag tänker jag därför lägga in små dikter, sångtexter, citat eller andra strofer som BERÖRT mig på olika sätt. Så ibland kommer denna ”Shanghai-blogg” att se lite annorlunda ut.
Här kommer ett utdrag från boken ”Brokeback Mountain” av Annie Proulx. Jag minns när jag precis sett filmen, jag gick ut från biografen och var stum och tagen. När jag läste boken några år senare infann sig samma känsla. (det var så sent som i höstas, jag hittade den i en bokhandel här i Shanghai) Smärta, smärta men också en insikt om hur viktigt det är att lära känna sig själv och att man aldrig kan fly från den man är – eller den man älskar. Även om man inte är hos varandra rent fysiskt så är man för evigt tillsammans i HJÄRTAT.
The shirt seemed heavy until he saw there was another shirt inside it, the sleeves carefully worked down inside Jack’s sleeves. It was his own plaid shirt, lost, he’d thought, long ago in some damn laundry, his dirty shirt, the pocket ripped, buttons missing, stolen by Jack and hidden here inside Jack’s own shirt, the pair like two skins, one inside the other, two in one. He pressed his face into the fabric and breathed in slowly through his mouth and nose, hoping for the faintest smoke and mountain sage and salty sweet stink of Jack but there was no real scent, only the memory of it, the imagined power of Brokeback Mountain of wich nothing was left but what he held in his hands.
