shanghaihistoria, del 1
Shanghai omnämns i kinesiska historiska källor som en lokalt viktig handelsort redan på Song- och Yuandynastin. Vid Mingdynastins början lär den ha haft en befolkning på närmare 300 000 personer, ett otal kringliggande småorter inkluderade. Ofta brukar man säga att dagens Shanghai grundades år 1553, då en stadsmur byggdes runt själva stadskärnan, som skydd mot pirater. De flesta invånarna livnärde sig vid denna tid antingen på handel eller fiske. Shanghai började uppleva ett ekonomiskt uppsving i slutet på 1700-talet och hade i början av det påföljande seklet fått ett rykte om sig som en handelsmetropol av växande betydelse och med ett strategiskt läge vid Huangpufloden, en biflod till den mäktiga Yangtzefloden.
Under Opiumkriget erövrade Storbritannien Shanghai den 19 juni 1842 och staden förklarades genom Freden i Nanking den 29 augusti samma år öppen för utlänningar. Den åt engelsmännen upplåtna bosättningsplatsen sträckte sig från Suzhouån i norr till Yangbangkanalen i söder. Mellan Yangbangkanalen och den ursprungliga kinesiska staden låg ett smalt landområde, vilket år 1849 överlämnades åt Frankrike. USA upprättade år 1862 en koncession norr om Suzhouån.
Under senare delen av Taipingupproret var Shanghai den enda hamnstaden i mellersta Kina som inte var ockuperad av kinesiska rebeller, vilkas försök att inta Shanghai slogs tillbaka åren 1860-1861. Därigenom gynnades stadens ekonomi och handel och Shanghai fick sin position som Kinas viktigaste hamnstad. Staden behöll denna position fram till kommunisternas seger i det kinesiska inbördeskriget och Folkrepubliken Kinas grundande den 1 oktober 1949. Därefter flydde stora delar av stadens kinesiska ekonomiska elit till den brittiska kolonin Hongkong, vilken även övertog positionen som Kinas viktigaste hamnstad.
Det koloniala Shanghai
Under Qingdynastin bestod Shanghai av en kinesisk stadsdel, omsluten av en 0,5 km lång mur med en i dess omedelbara närhet liggande vallgrav. Den kinesiska stadsdelens husbestånd utgjordes företrädesvis av envånings trähus.
Det äldsta av stadens europeiska områden, den brittiska koncessionen, var belägen söder om Suzhouån (eng, Wade-Giles: Soochow Creek), och norr om Yangjingbangkanalen. Söder om Yangjingbangkanalen låg den franska koncessionen, närmare den kinesiska staden.
Norr om Suzhouån tilldelades USA ett koncessionsområde, vilket år 1863 förenades med den brittiska koncessionen under namnet "den Internationella bosättningen" (eng: International Settlement), medan den franska koncessionen även framgent behöll sin legala autonomi.
De utländska delarna av Shanghai gick under benämningen "den europeiska staden". De hade, till skillnad från den ovan nämnda kinesiska stadsdelen, företrädesvis breda och dränerade avenyer och boulevarder kantade av träd. Här fanns vidare en mängd byggnader i nyklassisk europeisk stil, stora hotell, klubbar, palats och monument, bland annat en staty av Gordon pascha. I den amerikanska stadsdelen Hongkou låg de största fabrikerna, skeppsvarven och skeppsdockorna.
Det så kallade "Internationella bosättningen" stod under tillsyn av ett kommunalråd bestående av 9 medlemmar, valda av och bland de utländska skattebetalarna utan hänsyn till deras nationalitet. Kinesiska skattebetalare var dock uteslutna från rådet ända fram till 1920-talet.
Vid sekelskiftet utökades stadens gatunät ansenligt väster och nordväst om Shanghais hästkapplöpningsbana (se karta). Nära denna var en gång det svenska konsulatet beläget. Platsen där Shanghais hästkapplöpningsbana tidigare var belägen utgör idag Shanghais Folkets park.
Lagstiftningen utövades av alla skattebetalare med pekuniära kvalifikationer, liksom allmän rådstuga på allmänna sammanträden. På liknande sätt administrerades den franska koncessionen, med undantag för att den franske generalkonsuln hade rätt att kontrollera varje utgift och lagd röst. Söder om Suzhouån, längs gatan Bund, låg stadens koloniala tullhus, en vacker allmän park, de utländska konsulaten, flera bankpalats och kyrkor, bl. a. en engelsk katedral i gotisk stil av sir Gilbert Scott. Denna stadsdel fick tidigt elektrisk belysning, vattenledning och spårväg.
I de utländska kolonialmakternas besittningar uppfördes byggnader i utländska arkitektoniska stilar. Denna bebyggelse finns till viss del bevarad. Mest kända är förmodligen byggnaderna längs Bund (traditionell kinesiska: 外灘; förenklad kinesiska: 外滩; hanyu pinyin: Wàitan; eng: the Bund). Bund tillhörde ursprungligen den brittiska besittningen i Shanghai. Söder om Bund ligger Quai de France, vilken under kolonialtiden utgjorde en del av den franska besittningen.
Vid folkräkningen 1895 räknades den infödda befolkningen i de europeiska kvarteren till 286 753 personer och beräknades i den kinesiska staden till cirka 125 000. Vid folkräkningen 1905 var utlänningarna 11 497, bland dem 3 713 engelsmän, 2 157 japaner, 1 329 portugiser, 991 amerikaner, 785 tyskar, och 568 indier. Vid denna tid fanns det även en svensk koloni och det fanns ett skandinaviskt sjömanshem och en svensk avlönad konsul. Invånarantalet uppgavs år 1912 till 651 000.
