holmekagan

igår fick jag ÄNTLIGEN träffa de små liven på hemmet igen. Åh, vad jag har längtat och undrat hur det var med dem. Det är nästan 3 månader sen jag såg dem sist och det var så roligt att se att de flesta av dem verkade må bra och var friska. Min lilla favorit Ellen hade växt rejält på längden och var en aning trött igår, antagligen beroende på värmen, men för övrigt verkade hon vara okej. Alla hade fått varsin ny säng och väggarna var nymålade och dekorerade med blommor. Även om huset är mycket sjabbigt så försöker de så gott det går att hålla det någorlunda fräscht. Allt handlar förstås om pengar som är en ständig bristvara.
Huset är mycket dåligt isolerat och på vintern är det därför mycket kallt inomhus och nu på sommaren stekhett. Ingen AC finns utan bara några få fläktar men de hjälper föga. Svetten fullkomligt rann på mig igår men vad gör det. Jag är där ett par timmar varje vecka, jag kan åka direkt hem och duscha. Jag är så oerhört tacksam att jag överhuvudtaget får komma dit och förhoppningsvis kan bidra med någonting. Jag känner att jag skulle vilja göra mer, vara där mer, och jag ska undersöka denna möjlighet nu i höst.

  
bild lånad från World childhood foundation